säga att det var en sjukt rolig med jobbig träning idag. Fick verkligen tillbaka gnistan som varit borta ett tag, det är såhär man ska känna efter ett pass. Ni fattar inte hur glad jag är!

Helgen gick också i badmintonens tecken med tävling i Uppsala, U19+Elit. Resan dit tog mycket längre tid än vanligt pga en olycka i Enånger (tog för övrigt 16 timmar att få igång trafiken igen). Vi kom fram vid 24 då både jag och Proppen stupade i säng.

Lördagen började med den efterlängtade hotellfrukosten (jag älskar de) och sen vidare mot hallen. Första matchen var singel, måste verkligen träna på de om jag ska fortsätta tävla i den katg. Hanna följde mig sen på stan för att hitta ett Apotek samt handla sallad.

Vi fick wo i första dubbeln men mötte sen ett par som vi vann över i 2 raka set, kvartsfinalen slarvade vi lite i, men vann till sist. Efter duschen åt vi chinabuffé, började sedan kika på "Ingen bor i skogen" med Proppen, men jag var helt slut och orkade inte ens göra mig klar utan somnade på en gång.

Söndag var hotellfrukosten ett faktum, hade kunnat äta hur mycket som helst, men fann en hejd... Semifinalen gick mot de första seedade och vi förlorade. Jag är ändå nöjd för jag hade inte de förväntningarna innan helgen.



En bild på mig och jange när vi spelade mix i A-klass :)

Jag har så  sjukt mycket onödigt i min handväska, allting samlas i den. Oftast tänker jag att sakerna som ligger i kommer jag å nytta av, men de händer nästan aldrig. Några saker som alltid finns med är:

- Plånbok (ofc)

- Hårnålar

- Deo

- Penna

- Hörlurar/Ipod

Har säkert mer, men inget ja kan komma på nu. Till skolan har jag bytt ut handväskan mot ryggsäck istället, min gröna som ser ut som en fjällräven, så söt så :)

I min familj är vi fem stycken syskon, jag har äran att vara den i mitten. Det är stort ålderspann mellan oss syskon. Från 13-35, men det märks ibland inte. haha.
Mina två små syskon Majsen och Wille är 17 respektive 13 år och de bor fortfarande hemma i Enånger. Alltd lika roligt att bråka med Majsen. När jag är hemma är det jag och Wille mot henne, men som dte verkar håller Wille ställningarna även när jag är borta. 

De äldre syskonen är egentligen halvsyskon på pappas sida, men jag ser de som mina helsyskon. Kommer ihåg att jag vart jätte ledsen när någon sa att de inte var riktiga syskon, då sprang jag hem och grät..haha. Tessan är 30 år och bor i Ösmo (utanför sthlm) tillsammans med kille och två underbara barn. Hon är den jag alltid sett upp till och är mest lik. Brorsan är 35 år och bor i sthlm, han ser/och beter sig inte som om han vore så "gammal". När Wille kom till världen blev han sjukt glad, äntligen en kille i familjen. haha.

Alla mina syskon är grymma på sina sätt och jag älskar dom!♥






Två av mina syskon, dom små! :)
nu ska jag beklaga mig här ( så ni som har en dålig dag, läs inte detta).

Vi läser nu en kurs som tar så sjukt mycket tid, den tid jag inte har över. Vad gör man då? Sen är det ju så svårt också, idag skulle vi ha hunnit gjort till kapitell 10 (vilket är ca 200 sidor med räkneövningar). Men det är ju inte bara att räkna utan du måste ju förstå också samt att vi nu ska göra en annan uppgift som jag verkligen inte fattade något av alls.

Jag vill ha jul nu, mysa med släkt och vänner och inte sitta här och beklaga mig.

Förlåt, nu har jag klagat lite, nu går jag vidare.
Eftersom jag inte har någon bra kamera så är det bara tråkigt att försöka knäppa någon slags outfit bild :(

Men för er som är intresserad ändå så har jag detta på mig:

Strumpbyxor

Svarta jeansleggins

Grön tunika

Kofta

Trosor

BH

haha sjukt ovärt inlägg men men .
När jag var mindre bad jag till Gud för att jag såg att min mormor gjorde de. När något hemskt hände bad jag alltid till Gud. Vet inte vad jag förväntade mig av det eller om jag tyckte det var en bra sak. Men har på senare år slutat göra de, eller be till högre makter kan man ju göra ibland fast utan att förvänta sig ett gensvar.

Jag går i kyrkan vid speciella tillfällen samt vid jul. På jul är det extra mysigt för då samlas vänner och sjunger och myser tillsammans (alla sitter egentligen och väntar på att få gå hem till Lindgrens på fika) haha. Men går inte i kyrkan för att jag har någon speciell tro. Men att det finns något som påverkar oss, de kan ja allt tro på.



Ett ögonblick är för mig en känsla, den känslan jag får ibland, den känslan som gör mig varm inombords, den känslan som säger att så hade det kunnat vara. Samtidigt vet jag att så kommer det aldrig att bli.

"Vänskap är en typ av social relation, i vilken de båda parterna hyser ömsesidig tillit till varandra."

Wikipedia.

Jag är oerhört glad över alla mina fina vänner. Jag har många vänner som jag anser är mina bästa vänner fast på olika sätt. Kommer inte nämna någon men ni vet vilka ni är :)

att göra något inlägg, så spar de tills imorn istället!

Natti natti
Lite nya saker som anlänt till mig i läggan, tänkte visa upp de lite grann.



Ett par solbrillor som jag fått ärva efter min kära farfar, bilden ger inte rättvisa, men dessa kommer användas flitigt till våren.



Det var 50 % rea på BikBok i tisdags, sjukt mycket folk och jag trotsade detta och fick med mig lite saker hem.
Denna kofta är sjukt mysig och kommer att bli en favorit.



Billigt kofta från Gina-




Linne från Bikbok



Tröja från kupan



En väska från Kupan



Kängor från Kupan

Sen var de lite mer men orkar inte visa :)
Som vanligt hade jag sjukt svårt att gå upp imorse, låg och drog mig lite för länge. Men var upp vid strax innan 8 för frukost mys och lite plugg. Dock gick plugget sjukt dåligt, så packade ihop och åkte till Iksu där grabbarna satt och pluggade.

På Droskan bjöds det på laxfilé med potatis och grönsaker, sjukt gott såhär på en fredag. Vidare mot en föreläsning där man fick ångest, tentan är om 2 ½ vecka och usch, fy o blä! Hem och sedan vidare på kors i taket "Just dance it", haha, jag har aldrig vart en danstjej, men jag tänkte utmana mig själv genom att gå på ett sånt pass. Efter uppvärmingen tänkte jag faktiskt , men med lite jälar annama utförde jag hela passet. Var sedan på gymet och lyfte lite skrot.

Nu har jag gjort kräftstjärtsås med pasta, vart dock inte lika gott som syrrans var..men men. Nu sitter jag o hänger framför Idol helt själv.


http://open.spotify.com/track/0OkKv7NQBeL6c812WQTiTD

(En dag för sent)


Detta är en text jag skrev för länge sen, kommer inte ens ihåg när det var. Det är omöjligt att beskriva vad kärlek är egentligen för alla människor anser vad det är utifrån dem själva. Som det står i texten kan man skilja på "tycka om" och ha "kärlek till". Jag har kärlek till många saker samtidigt som jag tycker om många saker också, för mig är kärlek något speciellt.

En sak som jag ska lära mig själv är att inte vara rädd för kärleken, du lever bara en gång.
Idag var ingen vanlig dag för jag hade nämligen med mig matlåda, de händer inte ofta!

Frukost: Fil med lingonsylt, två crispmackor, c-vitaminbrus

Mellis: En apelsin

Lunch: Matlåda med fläskfile (nån rätt som sandy gjorde till mig och Palle, mkt god)

Middag: Laxpasta, sallad

Kvällis: Har inte orkat gjort nått än, vore gott med smoothie.



Majsen hade gjort en fin bild på våra föräldrar, lägger upp den idag istället :)
Igår var vi i skolan i 12 timmar och idag 8, det är mer än vad jag var sammanlagt var i skolan under förra kursen. haha. Vi har nu gjort klar dataövningen i externreovisning, sjukt svårt och inte speciellt kul. Ser mig själv inte hålla på med sånt där i framtiden.

Fick mig iaf ett gott skratt i slutet, SnorarN slog till och jag skrattade så mycket så jag nästan började gråta. Var längesen som jag skrattade så mycket. Man märker att jag efter en lång dag i skolan spårar ut lite genom att börja fnittra åt allt.

Nu blir det träning, innan det blir att skynda sig hem för Greys, favvo onsdagen!
Dag 03 – Mina föräldrar

Mina föräldrar är de bästa! Min mamma står bakom mig i allt jag gör, hon är en stor förebild för mig, det är många som viker ner sig vid motgångar, men inte min mamma. När Wille var liten var hon sjuk och pluggade samtidigt. Idag är hon en jobbcoach och tar hand om familjen, som hon alltid gjort. Min pappa har såklart också alltid funnits bakom mig, skjutsat mig till träningarna och alla tävlingar. Ingen tvekan om att jag inte fått åkt dit jag velat.

När min familj spelar spel så är det en viss person som inte klarar av att förlora.....haha. Vet inte hur många gånger vi skrattat åt detta, "ordet finns visst, på Gotland". En bevis på att förlora det finns INTE.

Dag 02 – Min första kärlek

Min första kärlek kommer jag faktiskt inte ihåg, men ska försöka klura fram något. Frågade Majsen om vad jag älskade som liten, hon kom fram med svaret:

Chip och stej.

För er som inte vet vad "Chip och stej" är, så är det nämligen chips och leverpastej. Och NEJ, jag åt det inte tillsammans utan det var bara något jag sa så fort Farmor eller Farfar öppnade dörren. Kanske därför jag idag är lite extra svag för chips...vem vet?!

Min första kille kommer jag inte ihåg vem de var, typ Dan kanske..haha. Hörde att han fått barn, insane!
Dag 01 – Presentera mig själv

Jag heter My Westberg men kallas för Mysan, är 21 år. Jag flyttade till Umeå för 2 år sedan för att börja plugga Idrottsvetenskap. På fritiden spelar jag Badminton, spelar för IFK Umeå. Är en glad och busig liten flicka..haha. Kommer från Enånger som är en liten by utanför Hudiksvall. Älskar min familj och vänner sjukt mycket.

Varje dag olika utmaningar, får se om jag kommer ihåg detta.

Utmaning!

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Kom nyss hem från begravningen för Farfar, de var jätte fint, men jag grät som en tok. Usch aldrig roligt med sånt där!
Men nu är han i himmlen min underbara Farfar!
Kl. 12.40 sitter jag på bussen hem till Enånger igen. Hatar att åka den där jävla bussen, kan dom inte bygga klart järnvägen så man kan ta tåget istället.

Imorn klockan 10 kommer den jobbiga stunden att vara, att ta farväl av min kära farfar och se alla nära och kära ledsna. Fy, vill inte!


 Igår hade jag iallafall en väldigt effektiv dag, vaknade och åt frukost, pluggade lite externredovisning (suck). For ner och köpte busskort, åt på droskan och sen upp på skolan för föreläsning. Vi slutade tidigare så jag passade på att fara ner på stan och uträtta några ärenden. Vidare hem för att sedan möta upp Sandy för Zumba, haha riktigt roligt, fick x-antal skrattanfall pga av tanten framför, nog för att jag är dålig, men hon tog fan pris.

Hemma hos mig åt vi varsin matlåda, kikade på tv och satte ihop min bokhylla som nu står där så fint under spegeln. Emlan kom också förbi och vi myste med lite te, grymt mysigt att ha flickorna hos mig, tråkigt att det inte blir så ofta!

Kl. 10 börjar lektionen, räkneövning, uscha, suck, fy och blä.



Diggar verkligen den här tolkningen :)
Shit nu börjar verkligheten igen, långa dagar i skolan, kan inte minnas när jag sist gick en heldag. Dock gick det bra tidigare så jag hoppas på att det ska göra det nu också. Kanske är dags att vakna upp ur min lilla ledighets bubbla.hah.

I helgen har vi vart i Sunsvall och spelat div 2. Eftersom Sara vart sjuk fick jag gå in på singeln...jag som hatar singel. Vi mötte först Kilafors där det vart vinst med 6-2, vi förlorade herrdubbel 1 och herrsingel 1. Matchen efter mötte vi min moderförening Enånger, därifrån fick vi med oss en vinst med 7-1.

På kvällen vart det Tacobuffé och pokerspelande, tror jag och Sara delade antal flest vinster och Fredrik kom som vanligt sist, förutom sista omgången då vi såklart "lät" han vinna. haha. Vi bodde på Scandic så det vart självklart hotellfrukost, kl 7 satt hela laget där och svullade, jag älskar hotellfrukostar.

Vår sista match för helgen började kl 9 på söndagen mot Bergsåker, tyvärr förlorade vi med 5-3, en match som vi lika gärna kunnat vinna med 5-3. Jag spelade sämst i singeln, pinsamt. Efter matchen fick jag kramp i magen samtidigt som jag mådde piss....

Efter mat på Birsta och ett:

"Ett kundmeddelande kan My Westberg komma till informationsdisken där pappa Fredrik väntar"

hhaha, så jävla roligt!

Begav vi oss hemmåt iaf, stackars Sara som fick köra hela vägen, de gjorde hon bra.



Bild från div 2 laget förra året :)
Att få krama om och umgås med Farmor var det bästa på mycket länge. Hon fick inte fram någr tårar med det får jag åt henne istället. Förstår fortfarande inte hur man kan säga  ett sådant besked till någon på ett sådant sätt....

Efter att ha vart hos farmor hela eftermiddagen hann jag med ett besök hos lillen innan hon skulle ut på galej. Gick sedan hem och hade tacomys med familjen, som vanlihǵt blev Majsen hackkycklingen, alltid lika roligt. Myste sen med mammsen och visade mitt partytrick/cp finger..hahah

Nu blir det att se vem som åkte ur idol och sen att få lite sömn så man orkar spela imorn, då vankas det div. 2 spel.

Natti natti

Ta vara på era nära och kära!
började jag gråta igen...

Vi fick låna en ängel

"Ena timmen sitter vi och planerar inför din födelsedag, att alla skulle försöka komma hem och fira dig. nästa timme får jag samtalet från mamma som säger att något har hänt dig. tankarna sprang runt i huvudet. jag fruktade det värsta men trodde ändå inte det kunde vara så, du hade ju bara på dagen ringt farmor flera gånger, dock yrat men det var något vi började bli vana vid. att allt har gått väldigt snabbt nu i slutet vet jag och det har tagit hårt på mig! när du inte längre kunde gå som vanligt och den dagen du fick flytta in på edsbacka, var båda svåra dagar för mig. det var inte min farfar, som alltid lekt runt med mig och alltid varit med ut i stugan som inte längre kunde gå som vanligt och inte heller han som behövde flytta in på ett ålderdomshem. det fanns bara inte.
jag såg hur allt tärde på farmor. hur jobbigt hon tyckte det var, att erkänna att hon inte orkade ta hand om sin man själv. det är en sak jag ärvt från henne, den beslutsamhet att aldrig misslyckas. vägra medge att man inte klarar något. vägra ge upp. när hon senast igår tittade mig i ögonen och sa att hon fortfarande bor kvar på samma ställe och att hon så gärna vill att jag ska besöka henne mer. då kom jag på mig själv att jag har satt upp en mur. muren mot att bli sårad. jag vägrar se dom jag älskar tyna bort mer och mer för varje dag. jag bestämde mig just när hon frågat att jag nu skulle skärpa mig. jag ska finnas mer i både hennes och farfars liv. jag gick hem därifrån med ett leende på läpparna och med vetskapen om vilken tur jag har som har båda min farföräldrar, mina bästa vänner, vid liv. det spelar ingen roll om någon av de har svårt att känna igen mig längre och inte hör vad jag säger. jag älskar de båda fortfarande precis lika mycket.

när mamma kom emot mig såg jag på en gång att det var något stort som hade hänt. det syntes på hennes gång att hon hade gråtit. hon kramade om mig och berättade att farfar hade gått bort. min största fråga var hur, hur kunde han gå bort nu. det var ingen som hade förvarnat mig och att det var så nära. det enda jag såg framför mig var hans födelsedag, då alla skulle komma hem och fira honom. mamma sa att det bara hade hänt plötsligt, inget något kunde förutse. jag fick inte fram ett ord. inga tårar. ingenting. allt blev bara så tomt. jag kunde inte förstå vad jag precis hade hört. det gick inte att ta in.
det är först idag jag riktigt har förstått att han är borta, min älskade farfar finns inte längre bland oss. jag skulle kunna göra så mycket för att få honom tillbaka och få säga att jag älskar honom. senast jag pratade med honom var när han ringde två dagar efter min födelsedag och sa grattis, frågade vad jag hade fått och önskade mig allt väl. jag vet gått och väl att hur mycket jag än önskar och grubblar över att jag vill ha honom tillbaka, så kommer jag aldrig att få det. det är förjävligt. det är det värsta med det här livet vi lever, att vi måste mista våra nära och kära. att vi måste lära oss leva utan någon vi älskar. det är svårt. nästintill omöjligt.
"tiden läker alla sår" - fuck heller! vilken myt! ingenting kan läka såren från att mista någon. tiden hjälper oss bara att tackla det.
jag vet inte hur jag själv kommer att kunna tackla det här. att skriva det här kändes ändå som en bra grej. att verkligen få ur mig allting jag har inom mig. sen finns det såklart hemskt mycket inom mig som jag inte får ut i ord. sådant som jag kommer att få tackla efterhand. minnen från den tiden då du var frisk och kry finns det många av och det är med dom minnena jag kommer att komma ihåg dig. det är dom jag ska tänka tillbaka på de dagar då det är som svårast. jag ska komma ihåg vilken otroligt bra farfar jag hade. och jag ska finnas där för farmor nu, som jag vet att du hade villa att jag skulle göra.
Vila i frid farfar!
/ditt barnbarn Maja"

Även fast man vet att alla förr eller senare kommer att lämna jorde och dö, är man aldrig riktigt förberedd. Igår lämnade min Farfar jorden efter att ha levt 89 år. Han skulle fylla 90 år om två veckor och jag skulle åka hem och fira han, jag som inte träffat han på nästan 3 månader.

Allt var frid och fröjd tills jag fick det där samtalet igår kväll, det där samtalet du inte vill få. Stackars min älskade Farmor, hon har mistat sin livspartner och jag min älskade Farfar. Jag älskar dom bägge så sjukt mycket!



Hoppas du får de bra på Andra Sidan älskade Arne Westberg ♥

// Ditt Barnbarn