MysanW

Jag pendlar verkligen i min tanke om hur jag ska göra med den passion som tagit upp mycket tid av mitt 22 åriga liv.

Är det verkligen värt att aldrig känna sig hel? Eller är det så att jag känner efter för mycket?

Jag tampas verkligen med dessa tankar nästa varje dag.

Men ser man de från ett annat håll så har det gett mig så otroligt mycket och fortfarande gör för den delen.

Vem blir jag om den biten skulle försvinna, blir det så att min identitet försvinner?

Men som farmor skulle ha sagt:

Tiden går och vi med den.

Den som lever får veta hur dessa tankar slutar.