MysanW

 Dagarna verkligen springer iväg och snart har jag gått ett år på Universitetet. Tycker att det nyss var som jag började i gymnasiet efter en massa trygga år på Enångersskolan. I Enånger gick jag i samma klass med samma personer från lekis till nian, tråkigt kan många säkert tycka, men för mig var det en stor trygghet. Vi hade en lärare som var vår klassförestånadare från 2:an till 9:an, något som jag ser mycket positivt på.

Jag kommer ihåg hur nervös jag var innan första dagen på gymnasiet, att sitta i en aula med en massa okända människor och vänta på att få sitt namn uppropad. Kommer ihåg att tusen tankar gick igenom min innan, "tänk om jag tappar rösten", "tänk om de glömmer ropa upp mig" m.m. Var även nervös över vilka som skulle hamna i min klass, tänk om jag skulle hamna i en klass där jag verkligen inte trivdes. Som tur var hamnade Fia en av mina vänner i samma klass något som var en stor trygghet i början. Det starkaste minnet jag har från första dagarna var att jag inte vågade kika runt och kolla på vad det var personer jag hamnat med.
Efter ett tag så kände jag att jag verkligen hade hamnat rätt, jag trivdes i klassen och inte visste jag redan då att skoltiden skulle medföra två otroligt bra vänner för livet. Astrid och Titti!

Så nu sitter jag här och har nostalgi över tider som varit, snart nalkas det studenten för årskurs treor runt om i landet. Jag förstår deras känsla, min känsla var att jag hade lyckats samtidigt som jag var rädd. Rädd för vad som skulle hända efter att den tryggheten jag ändå haft under så många år skulle ta slut. Skulle verkligen My Westberg växa upp och bli självständig?

Jag har nog alltid sett mig själv som en blyg person som inte riktigt vågat stått och göra som jag vill, men (inte för att skryta) tror jag att jag vuxit. Det var en utmaning att flytta till en för mig okänd stad där min enda trygghet var min bästa vän och badmintonen. Att komma till ett universitet med en massa nya människor där ja inte kände någon. Att flytta till eget boende med allt som kommer med de, det var inte längre någon som såg till att du hade middag varje dag. Tankarna går i helt andra banor när du inser att det är du som ska bestämma och sköta dig helt själv och du har ingen som står och ändå kontrollerar.

Men en sak är säker, jag gjorde helt rätt val!
♥