MysanW

För att uppdatera hur det gick på provet så gick det ganska bra, svårt att läsa på om ledarskap sen hade Katarina andra frågor än vad jag ville, men men.
Helgen gick för fort och all min lediga tid bara försvann och alla läxor ligger som en regnmoln över mig, vill bara gråta. Denna vecka har vi inte så mycket men nästa vecka blir en pina, tur att jag har något att sträva efter och det är ju helgen, fest för första gången på väldigt länge.

Var hos Erik igår och pratade ut om alla våra problem( låter allvarligare än vad det är) och vi har kommit fram till att vi måste hitta nån, han en söt tjej och jag en söt kille. Problemet med mig är att jag är så otroligt kräsen, fast jag egentligen inte är någon perfekt person av mig så letar jag tydligen efter den perfekta. Kanske det går bättre att hitta någon nu när jag måstat lägga vissa/nån bakom mig. Ska jag vara glad eller ledsen över det? Jag är så förrvirrad, vill jag känna den känslan jag har eller måste jag dölja den?

Jag ser mig själv sitta ensam vid 80 och se tillbaka på mitt liv. Jag måste nog ändra vissa saker för att jag ska kunna se ljust tillbaka på mitt liv. Jag har förbättrat mig tycker jag, men vad krävs det av mig?

Life goes on, right?