MysanW

Det här med framtiden är något som cirkulerar omkring i mitt huvud flera gånger om dagen. Vad vill jag egentligen göra? Varför har inte jag en dröm? Eller vågar jag helt enkelt inte leva ut det jag tänker.

 

I många fall vet jag att det är jag själv som sätter stopp för det jag kanske innerst inne vill. Tanken på att jag inte kommer lyckas gör att det är lättare att fega ur än att bara försöka. Och tro mig, detta är inget jag vill tänka men ändå tillåter jag det hända. Det är något jag måste arbete mer med, för här i livet får man inte saker serverade till sig utan att behöva kämpa.

 

Vi står nu inför världens chans, att göra precis vad vi vill, vi har inget som stoppar oss...eller?

Vi är unga, färdig studerade, inga barn, flyttbara, hungriga (på utmaningar) och framför allt kära. För mig låter det som att möjligheterna finns där och det enda som sätter gränserna är vi.

Men för att vara lite konkret så är det självklart arbetsmarknaden och bostadsmarknaden som också påverkar

var/vad vi kommer att bo samt pyssla med.

 

Men det är inte lätt, det finns mycket som man vill ska tillgodose den lista som skapats på saker och ting som ska ingå i ens framtid. Att bara sitta ner och fundera tar både tid och ork. Det är som att ha ett heltidsarbete utan att få lön för det. Lönen kommer när alla tankar är klara och ett beslut har fattats. Tills dess ska jag fundera och fortsätta med mitt heltidsarbete.

En sak är dock säker, det blir bra, vad som än händer och vilka beslut det än blir. För vi har ju varandra.