MysanW

Det är redan onsdag och snart är det helg igen. Veckorna verkligen bara springer iväg, och vintern närmar sig med stormsteg. Jag vill inte ha vinter än men samtidigt skulle jag kunna skippa regnvädret som kommer med den tid vi befinner i oss nu.

Skolan rullar på, sitter just nu på skolan och försöker få ner något inför grupparbetet. Tittar ut genom fönstret och är ganska nöjd med att jag sitter inne och slipper blåsten som är utanför. Den får gärna upphöra tills jag ska bege mig hemåt och sedan vidare mot hallen.

I måndag hade både jag och Andreas en skit dag. Hans otur började med att det var halt ute och han gled omkull med cykeln och hans nya jacka plus skor vart lite trasiga. Duktig som han är har han dock lagat de nu.
Min otur började efter att jag varit på hallen i tre timmar. Skulle göra mitt första riktiga pass efter sjukan, i början hade jag ont i bröstet och satt och velade om jag skulle hoppa av eller inte. Beslöt mig att fortsätta och det kanske var dumt...

Jag och Mattias spelade dubbel och vi spelade riktigt bra, sista omgången skulle vi möta Amanda och Johan. Jag ska gå bak och ta en boll i bakplan och känner hur foten viker sig, smärtan kommer och jag ramlar omkull. Gråten kommer samtidigt som jag tar mig för foten och sliter av mig skon och försöker hålla tryck. Sara och Rasmus lindar foten medans jag ligger och gråter.

Jag var så innerligt less på att det hände. Mina tankar kretsade kring att jag skulle lägga av. Var så less på att aldrig få känna mig hel. Den här säsongen har inte fått sin bästa början. Varit sjuk i en månad och sedan kom det här, det var droppen. Plus att jag konstant har ont i axlarna och nacken.

Men tack vare att vi var snabb med att linda plus att jag kände att det inte var en så kraftig stukning ska jag vara tillbaka snart igen.

Detta skriver jag för att behöver skriva av mig. Jag är less på att inte känna mig hel. Jag ser en säsong av något som jag lagt ner mycket tid på försvinner. Nu ska jag satsa på att bli hel, det ska vara mitt MÅL.